Lyra Ekström Lindbäck om 'konstnärlig forskning':
https://tidskriftenrespons.se/artikel/statstrogna-konstnarer-utan-publik/
"Eftersom konsten inte är verifierbart god eller sann blir den en garant för en viss typ av andlig frihet. En akademisk institutionalisering av konsten riskerar att beröva den både dess lockelse och dess frihet"
@rasmusfleischer
"Nu utgörs den konstnärliga forskningen av fler discipliner än bara bildkonst och litterär gestaltning, men siffrorna ger ändå en uppfattning om storleken på det stöd som potentiellt skulle kunna tillfalla fritt verksamma kulturutövare i stället för att silas genom högskolornas urvalsprocesser."
Detta är att missförstå hur budgeten fungerar: pengar till universitet tas inte från biblioteksersättningningen så för hennes del är det helt nya resurser.
Dessutom är det lite fånigt att antyda att de konstnärer som går till akademin annars skulle ha förtrollat "folket" när hon främst talar om författare som säljer kanske 200 böcker. Ett par hundra förtrollande personer är en kommunal fråga, så attacken mot staten är missriktad.
Hade hon istället påstått att akademins expansion hotade att suga upp och göra framtidens Camilla Läckberg osäljbar hade då blivit den nationella fråga hon tycker det redan är, men jag anar en viss ovilja att ha Läckberg som positivt exempel.
Personligen tycker jag att hon är så ospecifik att kritiken landar relativt harmlöst (men då är jag inte från denna del av akademin), och texten mest blir en, ironiskt nog, väldigt akademiserad förklaring av varför Ekström Lindbäck inte vill plugga mer. Jag tycker att hon gott kunnat säga "jag pallar inte, det knappt ett år sen min disputation" till de som tjatat istället för att försöka sabba 5 år av fast inkomst till de få som får en doktorandtjänst.
@tobychev Jag håller med om att jämförelsen med biblioteksersättning är lite långsökt.
Men det centrala argumentet, som jag uppfattade saken, handlar inte om fördelning av pengar utan om vad akademisering gör med konsten. Särskilt när akademiseringen sker under relativt kort tid och aktivt drivs på uppifrån finns det gott om skäl till kritisk eftertanke.
Detta betyder inte att all konstnärlig forskning, sett till sitt innehåll, skulle vara värdelös.
@rasmusfleischer
Här invänder jag att "uppifrån" är en missuppfattning, alla exempel hon ger på folk som driver på är personer som bäst beskrivs placera "innuti", och inte "ovanför". Till exempel är de som sitter i vetenskapsrådet är inte politiker, och majoriteten utses av högskolorna själva.
Visst finns det risker när utbildningen styrs för starkt innifrån, vissa av oss minns att SU tvangs äta upp lärarhögskolan i Stockholm för att den senare blivit för navelskådande.
Men dessa risker har mer att göra med att högskolan fått för fria tyglar, och någon liten klick av professorer därför kunna ta makten över fältet och ensamma bestämma om vad som är bra, inte att staten dikterar vad som är tillåtet.
Att regeringen för tillfället skulle bry sig alls om den konstnärliga forskningen motsägs kraftigt av just det faktum att det tillkommer pengar till dess extremt smala och impopulära komst, vilket omöjligen är något som menskonst-hatarna styr däruppe faktiskt vill.
Slutligen tror jag att om man översätter "poeter" från Sokrates kontext till nutida är det nog närmast lobbyister och reklamare som avses, och inte Tranströmer...
@rasmusfleischer
Sant, som i alla mellanmänskliga sammanhang har akademin hierarkier, som i perioder av expansion kan leda att ett fåtal får otillbörligt inflytande.
Men jag uppfattar inte alls denna varning i Ekström Lindbäcks text, det jag minns tydligast är hur den centrala protagonisten är staten, och Sokrates förmaning att bannlysa poeter för att nå idealsamhälle är den bild hon öppnar med.
Eller annorlunda uttryckt: jag tror du har formulerat en mycket bättre varning tack vare dina egna funderingar snarare än ur texten hon skrev.
@tobychev Du har rätt och jag instämmer i det du skriver om staten som protagonist! Tror jag får återkomma till den här frågan i mitt nästa nyhetsbrev.
Vad jag höll med om i texten var framför allt det argument som jag citerade. Alltså den närmast epistemologiska frågan om att konsten och den akademiska forskningen kanske bör få ha var sitt kunskapsbegrepp snarare än att inordnas i samma.
@tobychev "Uppifrån" behöver inte syfta på politiker. Även kollegial styrning är hierarkisk. Jag som ofta försörjt mig genom projekt finansierade av Vetenskapsrådet betraktar definitivt deras styrelse som "ovanför" mig inom akademin. Inget misstänkliggörande ligger i detta. Finansiärerna är lika trendkänsliga som oss andra; det krävs röster som stannar upp och ifrågasätter.
Har f.ö. varit med i VR-ansökningar även för konstnärlig forskning och kan tänka mig att söka det igen!